Dahlström

Precis som många andra, så älskar jag filmer. Och jag gillar ju vissa filmer mer än andra, såklart. Men vilken är den bästa film jag har sett? Ganska svårt att svara på det ändå, men jag kan lätt räkna upp några bra filmer såsom, Sagan om Ringen Filmerna, Donnie Darko, The Matrix, Hollow Man, The Dark Knight, Butterfly Effect och många (många) fler.

Men sen finns det faktiskt en film jag gillar något litet mer, bara lite grann mer än dem andra, för den är liksom skön att kolla igenom från början till slut.
Den film jag snackar om är ju såklart..... (trumvirvel)........... Independence Day! (Från samma skapare av The day after tomorrow och 10.000 BC)

Men japp, Independence Day heter filmen, från 1996 med bl.a. Will Smith, Bill Paulman och Jeff Goldblum. Visst, många gillar den inte alls och säger att den är skitdålig och sådär. Det skiter jag i! Jag älskar den bara, den är najs. Jag menar, rymdvarelser som försöker utrota mänskligheten, massa luftstrider, kärnvapen, lite kärlek och så Will Smith!

Vad mer kan man (eller jag) önska sig av en film? Inte mycket mer iaf, ska nog kolla igennom den en gång till snart.

Vilka är era favorit filmer? =)

Har praktiserat i Lund i två veckor nu. Det går lite snabbare för mig att åka till Lund än till Hässleholm, och praktiken är superduper. Det finns dock en grej som är mindre bra...

Jag har käkat på McDonalds exakt VARJE DAG under dessa två veckor, det är pretty much det enda stället jag känner till i närheten, och där kan man använda både csn-kortet och kuponger.

Plötsligt en dag började jag stirra på min hamburgare och kom att tänka på hur onyttigt detta egentligen kanske är. Nu är jag så jäkla trött på McDonalds! Från och med nästa vecka ska jag leta efter ngt annat ställe i närheten, vilket inte borde bli så svårt då min mobil kan automatiskt hitta alla restauranger och sånt i närheten av min position. Gaah, jag älskar Iphone...


"Excuse me mister, are you gonna eat that?"

Hejsan kära läsare!

Ja, jag är medveten om att jag inte har skrivit något på ett bra tag. Jag kom helt enkelt inte på något att skriva om. Men om ni trodde att jag bara stack iväg sådär, som en självisk jävel, övergav er och bara lämnade er helt ensamma i skiten utan att ens kolla tillbaka.
Då hade ni rätt...

Men nu är jag tillbaka iallafall :D Ni har varit bäst på att kommentera ju, älskar det!  Ändrar på en grej, tänkte köra med flera och kortare inlägg nu (kanske någon lång) om precis vadsomhelst, kan ibland svara på några kommentarer och vi får väl se hur det går. Förresten har jag lovat min syrra att jag ska skriva lite om henne också...

Önska mig lycka till med bloggen och puss på er! ♥

På båten från Polen till Sweden. Jag förlorade mina 20 kr på Casinot och blev allmänt deprimerad. Jag behövde gå ut och ta lite frisk luft. Stod senare på båtens bakre sida och njöt av den friska havsluften. Men vad ser jag? Jo där står hon, skönheternas skönhet. Hennes långa, lena svarta hår som fladdrade glamoröst i den passionerande och luktlösa vinden. Jag såg henne från sidan, hon stod där vid kanten av båten, stirrade ut på havet och verkade njuta av den friska havsluften mycket mycket mer än vad jag gjorde. Hett! Grrrr! Jag gick sakta men säkert fram till henne, stora och försiktiga steg åt sidan, närmare och närmare henne. Hon vänder sig om och tittar mig rakt in i ögonen.

Vafan liksom! Hon är ju minst 40+! Gammal och sliten, jag kunde ju inte riktigt se det innan från min vinkel. Too bad, men hon hade snyggt hår iallafall, I`ll give you that. Jag går snabbt tillbaka till där jag stod innan och börjar småsura. En gubbe med en skrattretande liten mohawk frilla kommer och ställer sig bredvig mig. Han har sin tio-åriga son bredvid sig som också har en väldigt liten mohawk frilla. Det fick mig att börja tänka lite på min framtid.



Tänk om jag nån dag om flera år står där med min son, glor på en vacker utsikt. Han skulle med all säkerhet inte heta Vincent iallafall. Men tänk om jag får en dotter, ja då hade hon inte hetat Fredrika kan jag säga er. Therese är ett fint namn... Jaja, namnvalet får bli ett problem som jag sparar tills senare. Men vem är min fru? Jag kan inte alls tänka mig hur hon skulle se ut, det tar bara stopp där och det är väl lika bra. Men hon är antagligen jättesnäll och trevlig eftersom jag tekniskt sett inte är mycket för sura och lättirriterade damer. Min lillebror har säkert fått ett välbetalt jobb som han skryter om 24/7. Den snåle jäveln är ju redan nu rikare än mig, bara för att jag själv betalade för mitt Playstation 2 och grejer.

Vad har jag för jobb då i framtiden? Jag läser ju IT, informationsteknik nu. Det finns gott om jobb inom IT och jag sitter kanske i ett välinrett och mörkt kontor och designar den nya IKEA katalogen på datorn i mitt eget hemmagjorda design program. Tufft är bara förnamnet! Jag är inte sådär supermycket för bilar så min bil är säkert nån blå BMW, inga konstiga runda former på karosset och så har säkert någon högt uppsatt idiotjävel infört ett nytt säkerhetssystem som tar mig 18-34 minuter till att starta bilhelvetet.

Hundjäveln lever nog inte längre och jag kommer nog sörja henne en hel del vilket förhoppningsvis inte leder till ett par skärsår i min vänstra handled. Jag bor antagligen inte ute på landet vid kossorna, men heller inte mitt i stan. Vill hellre ha något där mittemellan med några snälla grannar som då och då kommer för att låna lite mjöl eller kakaopulver. Jag har en känsla av att min son eller dotter kommer bli ganska bortskämd med många leksaker och skoj som han/hon kan skryta med för dem trevliga men ack så avundsjuka klasskompisarna. I framtiden finns säkert möjligheten att plantera in en gps sändare i barnens kepsar utan att dem märker det, vilket jag lätt tänker göra så jag håller reda på vart ungen håller hus.

Antagligen så är detta inte alls hur min framtid kommer se ut, livet har sina överasskningar och jag får väl njuta av att jag fortfarande är ung idag. Bara inte allt går åt helvete så jag får bo på gatan i Lund och låtsas vara blind för att få lite pengar till ngt billigt korvbröd så...

"Robin helvete! Vi ska till Polen, jag bestämt det och du inget säga!"

Ungefär så lät min mammas visa ord som tvingade mig på en liten minisemester till Polen över helgen. Jag har redan varit i polen förut, flera gånger. Och jag tänker faktiskt säga detta rakt ut, Polen suger jämfört med Sweden! Och det säger ju en del, för Sverige är ju ett skitland.

Men det börjar bra, vi åkte båt dit på 8 timmar. Dans, musik, bar, casino, restauranger, affärer och allt möjligt kul. Senare blev det underhållning på båten, såg på några street dansande tjejer, visst var det mycket ös och underhållande men jag var inte helt säker på om min farmor som satt bredvid mig kunde andas där inne. Japp, både min farmor o farfar följde med oss till polen. Det tog inte lång tid innan min anslutning till mobilen försvann, jag kunde inte logga in på bilddagboken längre. "Ingen Service" och det var här som min mardröm började.


Vi var framme i polen efter några timmar och det första man tänker på är den äckliga stanken som stinker äckligt. Färgen hade gått av på väggarna, husen såg förjävliga & snea ut, det var hål överallt på vägarna, sopor slängda på gatorna och där gick det bara äckliga gubbar med en flaska i handen. Nästan varenda jävel röker också, jag såg knappt några ungdomar men dem jag såg stod med sina polare och rökte på.

Vi skulle sova över på Camping Relax, väldigt avslappnande om man bortser från dem där skrikiga småbarnen, dem babblande kärringarna och den där jävla orkesten som spelade rutten polsk dansbands musik. Vi kom in i våra stugor och det luktade mög därinne. Trångt och litet. Alla möbler var snea och trasiga. Tänkte gå på toa men det visade sig att låset inte fungerade i någon av stugorna. Inte nog med det, ena väggen i toaletten består av ett brunt suddigt fönster så man kunde se in från sovrummet. Vem kom på den usla iden egentligen när de byggde stugan?

Men senare stack vi in på nån stor marknad. Jag la märke till att nästan alla polacker (eller polianer som jag kallar dem) hade samma klädstil, ganska enkelt klädda. De är väldigt sociala men samtidigt ganska sura människor. Vi kan ta ostmannen som exempel (en man som sålde ost). Av någon anledning slog han i väggen och skrek: "fuck fuck fuck" Sen stirrade han på mig några sekunder och sa: "Wazup?" Vadå liksom, såg jag ut som han jävla homie eller ngt i min fina mössa? Jag kände för att slå ner honom, men det vore ju taskigt. Jag svarade istället vänligt tillbaka att jag inte ville ha någon ost.


Men det är väldigt få polacker som kan prata engelska. Filmer och sånt är otroligt dåligt dubbade till polska, vissa med bara en enda person som översätter. Men problemet var ju den att min mamma inte heller är den bäste på engelska. Hon skulle beställa en varm våffla, gick fram till våffelkiosken, pekade på en våffla och sa: "Glass eöh... jordgubb..". Och det var då jag fattade att min mamma hade ganska svårt med att kommunicera med polackerna.


En bild jag tog, typiskt exempel på en polsk gubbe.

Min kompis Henry följde också med till Polen ja, det var skönt att någon annan också fick lida. Han köpte ett par knivar varav den ena gick sönder efter ett par timmar, polskt skitkvalite! Jag köpte en linkin park tröja där, alla trådar och sånt har redan börjat lossna.

Nu känns det som att jag bara skriver skit om Polen.  Men på plus sidan så har vi vältränade hundar, billig kebab och perfekt skivade tomater/gurkor. Jag hade kul där ibland och det var ju nån festival på gång därborta.

Jag har inte skrivit på ett tag, hoppas ni kan förlåta mig. Men tänk er att jag är fastbunden i en stol i ett garage någonstans i jönköping, jag blir torterad av en italiensk gubbjävel som vill att jag ska välja mellan att bara få ha bilddagboken eller bloggen. Ja, då hade jag nog valt bilddagboken.

För det här med blogg är skitjobbigt, en pain in the ass, inte på det snuskiga sättet men ni fattar. Jag måste skriva något samtidigt som min högra jävla tröga shiftknapp är trasig. Det är ett helvete alltså, räkna inte med att jag kommer uppdatera så jätteofta. Jag vet att denna bloggen kan bli lite tråkig alltså, men säg inte att jag inte varnade er på mitt första inlägg.

Bilddagboken är inte lika jobbigt, ladda upp nån bild och se glad ut bara.
Eller nej, du behöver inte ens se glad ut.

På bloggen lägger man ner hela sin själ i texten, men man får iallafall den där härliga känslan av att skriva som man inte brukar få på bdb.

Ni vet när man vinner några miljoner på lotto och så får man den där härliga bubbel känslan i magen, samma känsla får jag med bloggen, fast i en lite mindre version. Men jag ska skriva mer senare, så sant som att Robert, Berit och Syrran är alla samma person (från kommentarerna). Det händer en del nu, så jag kommer nog inte ha någon skrivlust på ett tag. Detta räknas knappt som ett riktigt inlägg, vill bara att ni ska veta att jag fortfarande lever =)

Måste tacka er för era kommentarer, de gick rakt in i hjärtat på mig!
Be patient with moi. (Moi = jag på franska)   I`ll be back!

Har du nångång vaknat upp på fel sida av sängen och känt att precis allt från sandaler till biofilmer känns skit? Samma gamla vardagsgrejer varenda jävla dag. För ca 4 månader sen kände jag så, den där dumma känslan bara kom helt plötsligt. Jag tog mig i kragen och bestämde mig för att nu jävlar ska här ändras på saker och ting.

Så vad är Projekt Dahlström? (se rubriken) Visst låter det som en jävla ego grej? Och det är det ju också nu när jag tänker på det. Det är Dahlström (jag) som försöker ändra på sitt liv till det bättre. För att göra det fick jag ta några steg, vilket ledde till att jag skapade något som hette "Projekt Dahlström" i huvudet, fast utan någon deadline.

Steg 1.
Den första förändringen blev mitt rum. En vacker dag då solen sken, fåglarna sjöng och träden svajade så stack jag till City Gross i Höör och köpte nya grejer till mitt rum som bl.a mattor, posters, och sänglakan. Möblerade om lite, och voila! Vilken jäkla härlig förändring och även om det inte påverkade mitt liv speciellt mkt, så kändes det som att jag iallafall har gjort något. Det var en början.

Steg 2.
Träna! Det kändes ganska självklart att jag borde träna något. Då menar jag inte tv-spel eller ukulele, utan styrketräning. Man kan ju alltid börja med enkla situps och armhävningar, right? Först gjorde jag bara typ 100 st varje dag, senare kändes det mycket bättre och jag förstod att det kanske behöver kännas lite grann också. Nu gör jag flera hundra armhävningar och situps varje dag och det har liksom blivit lite av ett sent nyårs löfte. Att träna varje dag. Ibland händer det att jag inte hinner träna, och då får jag göra dubbelt så många dagen efter. Men senare får jag nog utveckla det här lite mer, när jag orkar.

Steg 3.
"Våra val gör den man är" Har du hört det nångång? Du väljer själv om du ska till skolan eller skolka. När du är i en konversation med någon och han/hon frågar hur din dag har varit, så väljer du ju vad du ska svara. Ska du svara lite kaxigt kanske? Tänker du bara vara tråkig och svara "Inget speciellt..." eller undviker du att svara? I slutändan så har du valt hur du är som person. Är du den där jättesnälle kompisen som alla tycker om? Kanska den som alla alltid har roligt med? Eller är du den den jättestöriga idioten som många försöker undvika? Det väljer du själv. Jag började se på saker och ting på det sättet och det hjälpte mig att förändra mitt liv. Men nu tänker jag aldrig på det längre, är bara jobbigt i längden.

Steg 4.
Hundjäveln. Även om vi hade hundjäveln innan "Projekt Dahlström" blev till så känns det ändå som att den förändrar läget härhemma.

Finns ju en hel del andra steg, men ni orkar inte läsa hur mycket som helst. Mitt liv känns helt annorlunda iaf, och den största anledningen är inte någon av stegen jag tog, utan för att jag började tänka annorlunda helt plötsligt, bara sådär.


Ha det super, kära läsare! Många kramar och sånt mysigt!

Jaha... nu har Dahlström (jag) också en blogg. Vem kunde ana det? Och jag antar att det är nu som Dahlström (jag) ska förklara för dig varför du ska läsa min blogg.

Det finns ingen jävla anledning alls. Den här bloggen är så jädrans rutten så det stinker om det (känner du lukten?). Värdelös, rutten, mobbad och patetiskt är fyra av sju saker som definierar min blogg. Fyfan alltså...

Med det sagt, så vill jag tacka dig för att du fortfarande läser detta :D Tänkte komma med mina djupa tankar om livets mysterier och sånt "interesting stuff" som engelsmännen säger. 

Åh ja juste, sist men inte minst, Dahlström (jag) älskar Ahlgrens bilar och kommentarer  =)