Framtidstankar
På båten från Polen till Sweden. Jag förlorade mina 20 kr på Casinot och blev allmänt deprimerad. Jag behövde gå ut och ta lite frisk luft. Stod senare på båtens bakre sida och njöt av den friska havsluften. Men vad ser jag? Jo där står hon, skönheternas skönhet. Hennes långa, lena svarta hår som fladdrade glamoröst i den passionerande och luktlösa vinden. Jag såg henne från sidan, hon stod där vid kanten av båten, stirrade ut på havet och verkade njuta av den friska havsluften mycket mycket mer än vad jag gjorde. Hett! Grrrr! Jag gick sakta men säkert fram till henne, stora och försiktiga steg åt sidan, närmare och närmare henne. Hon vänder sig om och tittar mig rakt in i ögonen.
Vafan liksom! Hon är ju minst 40+! Gammal och sliten, jag kunde ju inte riktigt se det innan från min vinkel. Too bad, men hon hade snyggt hår iallafall, I`ll give you that. Jag går snabbt tillbaka till där jag stod innan och börjar småsura. En gubbe med en skrattretande liten mohawk frilla kommer och ställer sig bredvig mig. Han har sin tio-åriga son bredvid sig som också har en väldigt liten mohawk frilla. Det fick mig att börja tänka lite på min framtid.
Tänk om jag nån dag om flera år står där med min son, glor på en vacker utsikt. Han skulle med all säkerhet inte heta Vincent iallafall. Men tänk om jag får en dotter, ja då hade hon inte hetat Fredrika kan jag säga er. Therese är ett fint namn... Jaja, namnvalet får bli ett problem som jag sparar tills senare. Men vem är min fru? Jag kan inte alls tänka mig hur hon skulle se ut, det tar bara stopp där och det är väl lika bra. Men hon är antagligen jättesnäll och trevlig eftersom jag tekniskt sett inte är mycket för sura och lättirriterade damer. Min lillebror har säkert fått ett välbetalt jobb som han skryter om 24/7. Den snåle jäveln är ju redan nu rikare än mig, bara för att jag själv betalade för mitt Playstation 2 och grejer.
Vad har jag för jobb då i framtiden? Jag läser ju IT, informationsteknik nu. Det finns gott om jobb inom IT och jag sitter kanske i ett välinrett och mörkt kontor och designar den nya IKEA katalogen på datorn i mitt eget hemmagjorda design program. Tufft är bara förnamnet! Jag är inte sådär supermycket för bilar så min bil är säkert nån blå BMW, inga konstiga runda former på karosset och så har säkert någon högt uppsatt idiotjävel infört ett nytt säkerhetssystem som tar mig 18-34 minuter till att starta bilhelvetet.
Hundjäveln lever nog inte längre och jag kommer nog sörja henne en hel del vilket förhoppningsvis inte leder till ett par skärsår i min vänstra handled. Jag bor antagligen inte ute på landet vid kossorna, men heller inte mitt i stan. Vill hellre ha något där mittemellan med några snälla grannar som då och då kommer för att låna lite mjöl eller kakaopulver. Jag har en känsla av att min son eller dotter kommer bli ganska bortskämd med många leksaker och skoj som han/hon kan skryta med för dem trevliga men ack så avundsjuka klasskompisarna. I framtiden finns säkert möjligheten att plantera in en gps sändare i barnens kepsar utan att dem märker det, vilket jag lätt tänker göra så jag håller reda på vart ungen håller hus.
Antagligen så är detta inte alls hur min framtid kommer se ut, livet har sina överasskningar och jag får väl njuta av att jag fortfarande är ung idag. Bara inte allt går åt helvete så jag får bo på gatan i Lund och låtsas vara blind för att få lite pengar till ngt billigt korvbröd så...
Vafan liksom! Hon är ju minst 40+! Gammal och sliten, jag kunde ju inte riktigt se det innan från min vinkel. Too bad, men hon hade snyggt hår iallafall, I`ll give you that. Jag går snabbt tillbaka till där jag stod innan och börjar småsura. En gubbe med en skrattretande liten mohawk frilla kommer och ställer sig bredvig mig. Han har sin tio-åriga son bredvid sig som också har en väldigt liten mohawk frilla. Det fick mig att börja tänka lite på min framtid.
Tänk om jag nån dag om flera år står där med min son, glor på en vacker utsikt. Han skulle med all säkerhet inte heta Vincent iallafall. Men tänk om jag får en dotter, ja då hade hon inte hetat Fredrika kan jag säga er. Therese är ett fint namn... Jaja, namnvalet får bli ett problem som jag sparar tills senare. Men vem är min fru? Jag kan inte alls tänka mig hur hon skulle se ut, det tar bara stopp där och det är väl lika bra. Men hon är antagligen jättesnäll och trevlig eftersom jag tekniskt sett inte är mycket för sura och lättirriterade damer. Min lillebror har säkert fått ett välbetalt jobb som han skryter om 24/7. Den snåle jäveln är ju redan nu rikare än mig, bara för att jag själv betalade för mitt Playstation 2 och grejer.
Vad har jag för jobb då i framtiden? Jag läser ju IT, informationsteknik nu. Det finns gott om jobb inom IT och jag sitter kanske i ett välinrett och mörkt kontor och designar den nya IKEA katalogen på datorn i mitt eget hemmagjorda design program. Tufft är bara förnamnet! Jag är inte sådär supermycket för bilar så min bil är säkert nån blå BMW, inga konstiga runda former på karosset och så har säkert någon högt uppsatt idiotjävel infört ett nytt säkerhetssystem som tar mig 18-34 minuter till att starta bilhelvetet.
Hundjäveln lever nog inte längre och jag kommer nog sörja henne en hel del vilket förhoppningsvis inte leder till ett par skärsår i min vänstra handled. Jag bor antagligen inte ute på landet vid kossorna, men heller inte mitt i stan. Vill hellre ha något där mittemellan med några snälla grannar som då och då kommer för att låna lite mjöl eller kakaopulver. Jag har en känsla av att min son eller dotter kommer bli ganska bortskämd med många leksaker och skoj som han/hon kan skryta med för dem trevliga men ack så avundsjuka klasskompisarna. I framtiden finns säkert möjligheten att plantera in en gps sändare i barnens kepsar utan att dem märker det, vilket jag lätt tänker göra så jag håller reda på vart ungen håller hus.
Antagligen så är detta inte alls hur min framtid kommer se ut, livet har sina överasskningar och jag får väl njuta av att jag fortfarande är ung idag. Bara inte allt går åt helvete så jag får bo på gatan i Lund och låtsas vara blind för att få lite pengar till ngt billigt korvbröd så...
Polen och polianer
"Robin helvete! Vi ska till Polen, jag bestämt det och du inget säga!"
Ungefär så lät min mammas visa ord som tvingade mig på en liten minisemester till Polen över helgen. Jag har redan varit i polen förut, flera gånger. Och jag tänker faktiskt säga detta rakt ut, Polen suger jämfört med Sweden! Och det säger ju en del, för Sverige är ju ett skitland.
Men det börjar bra, vi åkte båt dit på 8 timmar. Dans, musik, bar, casino, restauranger, affärer och allt möjligt kul. Senare blev det underhållning på båten, såg på några street dansande tjejer, visst var det mycket ös och underhållande men jag var inte helt säker på om min farmor som satt bredvid mig kunde andas där inne. Japp, både min farmor o farfar följde med oss till polen. Det tog inte lång tid innan min anslutning till mobilen försvann, jag kunde inte logga in på bilddagboken längre. "Ingen Service" och det var här som min mardröm började.
Vi var framme i polen efter några timmar och det första man tänker på är den äckliga stanken som stinker äckligt. Färgen hade gått av på väggarna, husen såg förjävliga & snea ut, det var hål överallt på vägarna, sopor slängda på gatorna och där gick det bara äckliga gubbar med en flaska i handen. Nästan varenda jävel röker också, jag såg knappt några ungdomar men dem jag såg stod med sina polare och rökte på.
Vi skulle sova över på Camping Relax, väldigt avslappnande om man bortser från dem där skrikiga småbarnen, dem babblande kärringarna och den där jävla orkesten som spelade rutten polsk dansbands musik. Vi kom in i våra stugor och det luktade mög därinne. Trångt och litet. Alla möbler var snea och trasiga. Tänkte gå på toa men det visade sig att låset inte fungerade i någon av stugorna. Inte nog med det, ena väggen i toaletten består av ett brunt suddigt fönster så man kunde se in från sovrummet. Vem kom på den usla iden egentligen när de byggde stugan?
Men senare stack vi in på nån stor marknad. Jag la märke till att nästan alla polacker (eller polianer som jag kallar dem) hade samma klädstil, ganska enkelt klädda. De är väldigt sociala men samtidigt ganska sura människor. Vi kan ta ostmannen som exempel (en man som sålde ost). Av någon anledning slog han i väggen och skrek: "fuck fuck fuck" Sen stirrade han på mig några sekunder och sa: "Wazup?" Vadå liksom, såg jag ut som han jävla homie eller ngt i min fina mössa? Jag kände för att slå ner honom, men det vore ju taskigt. Jag svarade istället vänligt tillbaka att jag inte ville ha någon ost.
Men det är väldigt få polacker som kan prata engelska. Filmer och sånt är otroligt dåligt dubbade till polska, vissa med bara en enda person som översätter. Men problemet var ju den att min mamma inte heller är den bäste på engelska. Hon skulle beställa en varm våffla, gick fram till våffelkiosken, pekade på en våffla och sa: "Glass eöh... jordgubb..". Och det var då jag fattade att min mamma hade ganska svårt med att kommunicera med polackerna.
En bild jag tog, typiskt exempel på en polsk gubbe.
Min kompis Henry följde också med till Polen ja, det var skönt att någon annan också fick lida. Han köpte ett par knivar varav den ena gick sönder efter ett par timmar, polskt skitkvalite! Jag köpte en linkin park tröja där, alla trådar och sånt har redan börjat lossna.
Nu känns det som att jag bara skriver skit om Polen. Men på plus sidan så har vi vältränade hundar, billig kebab och perfekt skivade tomater/gurkor. Jag hade kul där ibland och det var ju nån festival på gång därborta.
Ungefär så lät min mammas visa ord som tvingade mig på en liten minisemester till Polen över helgen. Jag har redan varit i polen förut, flera gånger. Och jag tänker faktiskt säga detta rakt ut, Polen suger jämfört med Sweden! Och det säger ju en del, för Sverige är ju ett skitland.
Men det börjar bra, vi åkte båt dit på 8 timmar. Dans, musik, bar, casino, restauranger, affärer och allt möjligt kul. Senare blev det underhållning på båten, såg på några street dansande tjejer, visst var det mycket ös och underhållande men jag var inte helt säker på om min farmor som satt bredvid mig kunde andas där inne. Japp, både min farmor o farfar följde med oss till polen. Det tog inte lång tid innan min anslutning till mobilen försvann, jag kunde inte logga in på bilddagboken längre. "Ingen Service" och det var här som min mardröm började.
Vi var framme i polen efter några timmar och det första man tänker på är den äckliga stanken som stinker äckligt. Färgen hade gått av på väggarna, husen såg förjävliga & snea ut, det var hål överallt på vägarna, sopor slängda på gatorna och där gick det bara äckliga gubbar med en flaska i handen. Nästan varenda jävel röker också, jag såg knappt några ungdomar men dem jag såg stod med sina polare och rökte på.
Vi skulle sova över på Camping Relax, väldigt avslappnande om man bortser från dem där skrikiga småbarnen, dem babblande kärringarna och den där jävla orkesten som spelade rutten polsk dansbands musik. Vi kom in i våra stugor och det luktade mög därinne. Trångt och litet. Alla möbler var snea och trasiga. Tänkte gå på toa men det visade sig att låset inte fungerade i någon av stugorna. Inte nog med det, ena väggen i toaletten består av ett brunt suddigt fönster så man kunde se in från sovrummet. Vem kom på den usla iden egentligen när de byggde stugan?
Men senare stack vi in på nån stor marknad. Jag la märke till att nästan alla polacker (eller polianer som jag kallar dem) hade samma klädstil, ganska enkelt klädda. De är väldigt sociala men samtidigt ganska sura människor. Vi kan ta ostmannen som exempel (en man som sålde ost). Av någon anledning slog han i väggen och skrek: "fuck fuck fuck" Sen stirrade han på mig några sekunder och sa: "Wazup?" Vadå liksom, såg jag ut som han jävla homie eller ngt i min fina mössa? Jag kände för att slå ner honom, men det vore ju taskigt. Jag svarade istället vänligt tillbaka att jag inte ville ha någon ost.
Men det är väldigt få polacker som kan prata engelska. Filmer och sånt är otroligt dåligt dubbade till polska, vissa med bara en enda person som översätter. Men problemet var ju den att min mamma inte heller är den bäste på engelska. Hon skulle beställa en varm våffla, gick fram till våffelkiosken, pekade på en våffla och sa: "Glass eöh... jordgubb..". Och det var då jag fattade att min mamma hade ganska svårt med att kommunicera med polackerna.
En bild jag tog, typiskt exempel på en polsk gubbe.
Min kompis Henry följde också med till Polen ja, det var skönt att någon annan också fick lida. Han köpte ett par knivar varav den ena gick sönder efter ett par timmar, polskt skitkvalite! Jag köpte en linkin park tröja där, alla trådar och sånt har redan börjat lossna.
Nu känns det som att jag bara skriver skit om Polen. Men på plus sidan så har vi vältränade hundar, billig kebab och perfekt skivade tomater/gurkor. Jag hade kul där ibland och det var ju nån festival på gång därborta.
