Still alive I am.
Jag har inte skrivit på ett tag, hoppas ni kan förlåta mig. Men tänk er att jag är fastbunden i en stol i ett garage någonstans i jönköping, jag blir torterad av en italiensk gubbjävel som vill att jag ska välja mellan att bara få ha bilddagboken eller bloggen. Ja, då hade jag nog valt bilddagboken.
För det här med blogg är skitjobbigt, en pain in the ass, inte på det snuskiga sättet men ni fattar. Jag måste skriva något samtidigt som min högra jävla tröga shiftknapp är trasig. Det är ett helvete alltså, räkna inte med att jag kommer uppdatera så jätteofta. Jag vet att denna bloggen kan bli lite tråkig alltså, men säg inte att jag inte varnade er på mitt första inlägg.
Bilddagboken är inte lika jobbigt, ladda upp nån bild och se glad ut bara.
Eller nej, du behöver inte ens se glad ut.
På bloggen lägger man ner hela sin själ i texten, men man får iallafall den där härliga känslan av att skriva som man inte brukar få på bdb.
Ni vet när man vinner några miljoner på lotto och så får man den där härliga bubbel känslan i magen, samma känsla får jag med bloggen, fast i en lite mindre version. Men jag ska skriva mer senare, så sant som att Robert, Berit och Syrran är alla samma person (från kommentarerna). Det händer en del nu, så jag kommer nog inte ha någon skrivlust på ett tag. Detta räknas knappt som ett riktigt inlägg, vill bara att ni ska veta att jag fortfarande lever =)
Måste tacka er för era kommentarer, de gick rakt in i hjärtat på mig!
Be patient with moi. (Moi = jag på franska) I`ll be back!
För det här med blogg är skitjobbigt, en pain in the ass, inte på det snuskiga sättet men ni fattar. Jag måste skriva något samtidigt som min högra jävla tröga shiftknapp är trasig. Det är ett helvete alltså, räkna inte med att jag kommer uppdatera så jätteofta. Jag vet att denna bloggen kan bli lite tråkig alltså, men säg inte att jag inte varnade er på mitt första inlägg.
Bilddagboken är inte lika jobbigt, ladda upp nån bild och se glad ut bara.
Eller nej, du behöver inte ens se glad ut.
På bloggen lägger man ner hela sin själ i texten, men man får iallafall den där härliga känslan av att skriva som man inte brukar få på bdb.
Ni vet när man vinner några miljoner på lotto och så får man den där härliga bubbel känslan i magen, samma känsla får jag med bloggen, fast i en lite mindre version. Men jag ska skriva mer senare, så sant som att Robert, Berit och Syrran är alla samma person (från kommentarerna). Det händer en del nu, så jag kommer nog inte ha någon skrivlust på ett tag. Detta räknas knappt som ett riktigt inlägg, vill bara att ni ska veta att jag fortfarande lever =)
Måste tacka er för era kommentarer, de gick rakt in i hjärtat på mig!
Be patient with moi. (Moi = jag på franska) I`ll be back!
Kommentarer
Postat av: Syrran
Vad dillar du om? :S klart att jag inte är robert eller berit?!?! Absurt! Kul iallafall att du lever :D väntar med spänning på nästa inlägg!! :D
//Syrran ;D
Postat av: Robban (Robert)
Tjenare Dahlle!
Trevlans Trevlans att du slänger in ett inlägg :D var ju på tiden! Började ju liksom undra om du hade dött ;D Ha de la gött grabben! /Robban
Postat av: Berit
Vad roligt att du skriver i din blogg Dahlstöm! Vi diskuterade så sent som i eftermiddags på virkningsföreningen i Östra Hult om vad som kunde ha hänt eftersom du inte skrev. Blev allt lite orolig! Men nu är du tillbaka och det är huvudsaken! Fortsätt skriva. Jag är en trogen läsare!
Kram på dá!
Berit
Postat av: Amanda
we will wait for you :)
Trackback